Najmo Mohamed

Var precis inne på facebook och såg att en kille hade förlorat sin mamma, känner inte killen men jag lider verkligen med honom. Fyfan va hemskt det måste vara att förlora sin mamma, jag kan gråta genom bara tanken av att förlora min mamma. Ser jag inte henne på en dag så får jag panik, känner mig trygg i hennes närhet och jag måste ha henne runtom mig så jag vet att allt är bra. Kan ibland ligga på min säng och ha en mardröm riktigt insentivt and the next thing i know så ligger jag där dränkt i tårar. Hade inte gått en sekund utan min mamma, never. Hade dött på plats med henne. Medan jag skriver det här tänker jag verkligen på vad hon betyder för mig och hur mycket hon har gjort för mig. Hatar mig själv för att jag ibland tar henne för givet och inte uppskattar saker hon gör.